Så kan Klumpigt rättfram användas i en mening
- Allas ögon stodo rättfram, livliga och brinnande, likasom tända för någon stor, fosterländsk tanke.
- Så trumpet var hans stora ansikte och så klumpigt och tjockt det finger, som han ibland stack i den lilles mun för att lugna honom.
- Men där han nu stod med sin stora näve klumpigt framräckt, med klippande ögon, rodnande dum- ja, han föreföll henne så dum.
- Det var klumpigt.
- har uppgett att det, genom att övertäckningen var så klumpigt utförd, syntes att en del av numret var övertäckt.
- Rätt som det var när han med tindrande ögon stolt såg sig omkring, dunsade han i golvet, mjukt och klumpigt pa en gång som en hundvalp.
- – Kunnig, reko, rättfram, säger Bo Lagesson.
- Hon reste sig klumpigt, kastade sin apelsin, som hon just tagit, i Angelas knä och gick fram till flygeln.
- Fru Gunhild satt i en klumpigt snidad, svartmålad emmastol, vars skinnklädnad, delvis lossad, hängde i skrynklor och veck.
- Då han fick se fadern, tvärstannade han och bugade en smula klumpigt.
- – Det är klumpigt.
- De skulle ta sig så klumpigt ut emot allt detta.
- Hans sätt att komma in verkade desto mer klumpigt, som han tydligen var tämligen kraftigt påskjuten bakifrån.
- Vår nation är i grunden högst förträfflig, rättfram, ren - mitt herrskap ! - öppen, aktningsvärd.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
